Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har håller ni till på söndagseftermiddagen
liksom två små oskuldsfulla lam i gröngräset!
ropade Fina, i det hon hälsade på dem och
bullersamt skrattande slog sig ned bredvid dem.
— Kom hit, Jussi! kommenderade hon en man,
som med litet haltande steg följde efter henne. —
Raska på bara, så ska jag presentera.
— Behövs inte, det är inte första gången vi ser
varann, svarade han och skakade hand med Elin
och Karin. Det var den främmande karlen, som
följt med Bergöborna från festen.
— Ja, ja, oskuldsfulla ser ni ut, retades Fina. —
Om också världen brinner i alla fyra hörn, så vet
ni här ändå ingenting om den saken.
— Vad står nu på? sade Elin. *
— Står på? frågar lilla fröken, log mannen.
— Det är mycke, som står på, det är visst och
sant.
Med stor ordrikedom började han genast tala
om den nya tid, som vart kommande, då frihetens
och jämlikhetens härliga rike snart skulle bliva en
verklighet på jorden. Han beskrev arbetarnas
stora möten i Helsingfors — där också han uppträtt
och talat, sade han liksom i förbigående.
Lantdagen hade blivit tvungen att böja sig för
arbetarnas fordringar och Helsingfors stadsfullmäktige
hade fått lära sig veta hut, tilläde han triumferande.
Ibland avstannade talets ström för ett ögonblick,
emedan mannen måste söka efter det rätta uttrycket
på svenska. Då kastade Fina ordet till honom och
han tog ivrigt upp det och fortsatte oförtrutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
