Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drog sig fram genom det vita, ökade intrycket av
dysterhet och ödslighet.
Elin, som stod ute på gården och hängde upp
tvätt till torkning, såg att fadern hade tagit sig
fram med båten genom den svaga isen och kom
gående upp från stranden. Han hade varit borta
ett par dagar, och hon fäste sig vid, att han, som
eljes brukade röra sig livligt och raskt, gick
långsamt och med dröjande steg, lik en som känner
sig svag och kraftlös eller tynges av en börda eller,
försjunken i tankar, icke fäster avseende vid vad
han gör.
Dä han kom närmare, såg hon också, att hans
väderbitna ansikte var ovanligt blekt.
På hennes fråga, om han var sjuk, kom ett barskt
nej till svar. Men strax därefter skrek han:
— Nu är fan lös!
Utan att säga något vidare gick han in.
Elin skyndade sig att hänga upp de sista
plaggen och följde efter, i det hon undrade, vad som
hade hänt. Något mycket ovanligt måtte det
varit, ty hon kunde inte minnas, att hon nånsin
förr sett ett sådant uttryck i faderns ansikte.
Fordom hade det väl ibland kunnat ske, att han
kommit hem drucken, om han i kyrkbyn blivit bjuden
på något starkt. Men modern hade då alltid
skyndat att få honom i säng det fortaste hon förmått,
så att barnen inte finge se honom i det tillståndet.
Det hade i alla fall hänt mycket sällan, ty han
kunde gott tåla vid att dricka ett glas och även
flere, utan att det syntes på honom. Han brukade
Vägvisare — 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
