Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styng för att övertyga sig om att han verkligen
var död. Ingen kom till hennes hjälp. Hon var
alldeles ensani i hela gården. Tjänsteflickorna hade
flytt eller gömt sig undan, och varken drängen
eller trädgårdsmästaren syntes till. När
mördarna sedan gingo ned till stallet och togo ut
hästar och åkdon och reste sin väg, fanns där heller
ingen, som hindrade dem.
— Vart for de? frågade Karin flämtande och
med ögonen uppspärrade av förfäran.
— Vem vet det, svarade fadern. — Men det
sades, att sådana där mördarhopar hade börjat
dra omkring på många andra orter också.
Tidningarna har ju inte fått komma ut — det har
bevars varit strejk nu igen för att mänskorna
ingenting ska veta om allt det onda, som nu sker
här i landet, sade pastorn. Men i går hade han
fått tidningar igen och gav mig några stycken
med hem. — Där står ryssar bakom hela
tillställningen, sade han, och en kan så säkert tro att det
förhåller sig på det viset.
I stugan härskade en underlig, dov tystnad,
efter det Karlsson upphört att tala. Han gick
snart åter ut och började bära upp redskap och
fiskedon från stranden. Han kom och gick och
tycktes ha mycket att ställa med sådant, som skulle
läggas upp för vintern, det var som han icke haft
riktig ro någonstans. När det sedan skymde och
mörkret gjorde slut på den korta novemberdagen,
kom han omsider in och satt hela kvällen och
studerade tidningarna samt värdigades till och med för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
