Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långsamt och enformigt skred tiden framåt.
Aldrig hade Elin upplevat en så ändlöst lång
vinter. Under de enformiga, dystra dagarna
hade den kulna morgonen knappt hunnit gry,
innan dess ljus åter släcktes av det stora mörkret,
där ensamheten ruvade och längtan jäktade
lik en fången fågel, som slår vingarna blodiga
under försöken att bliva fri. Medan Elin dag ut och
dag in satt i stugan och sydde, blev hon ojämn
till lynnet, talade föga och svarade kort och
snä-sigt, ifall hon tillspordes om något. Arbetet skänkte
henne ingen fröjd, hon var utled vid alltsammans
och längtade tillbaka till livet och människorna.
Det var också en besvärlig vinter för
skärgårdens folk. I långa tider hade man därute
varit så gott som helt avskuren från all förbindelse
med fastlandet. Isen, som lagt sig först på
nyåret, var svag och bröt på en del ställen åter upp,
såsnart blidväder inträffade. Om det som hände
därute i världen, visste Bergöfolket därför
ingenting, ty flere veckor hade förgått, utan att
någon av dem varit i kyrkbyn, och även Gunnar
hade inte synts till på länge.
En februarikväll rustade sig Karlsson att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
