Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggningen omöjligt kunde ses av honom, där
han gick fram.
Bergöaren stod och spejade nyfiket utåt isen,
tills färdemannen nått fram till stranden och
sågs komma uppför backen. Hur långtbärande
än Karlssons öga var, förmådde han dock inte i
det svaga månljuset urskilja främlingens
anletsdrag, men något i dennes gång och hållning
föreföll honom bekant, och plötsligt såg han, att det
var doktor Widing. Med ett utrop av
överraskning gick han emot honom, hälsade honom
välkommen och bad honom stiga in.
I stugan fanns ingen, emedan kvinnorna voro
nere i lagården.
Karlsson föreföll nöjd med att de inte voro
tillstädes. Han och hans gäst kunde då mer ostörda
få tala med varandra. Ty att det var något viktigt
ärende, som vid denna sena timme och under denna
årstid fört Widing dit, det förstod han naturligtvis.
Han fick också strax besked av Widing, som
icke efterkom uppmaningen att sitta ned, utan
oavlåtligt gick fram och åter i stugan, medan han
talade.
Genom världen gick i dessa tider ett verop,
som nådde himmelshögt, sade han med en röst,
som skälvde av sinnesrörelse. Det skar genom
rymden snabbare än fågelns vinge, det ekade
från alla håll, så att alla levande varelser måste
höra det. Ingen förmådde utestänga det, ingen
vågade tillsluta sina öron för det, ingen djärvdes
gömma sig undan, då dess maning ljöd. ‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
