Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då allt var i ordning och hon såg mannen
färdig att gå, utbrast hon plötsligt med hög röst:
— Doktorn står väl på den rätta sidan?
— Visst fan vet han vad som är rätt eller orätt,
röt mannen.
Han vart så vred vid denna oväntade
motsägelse att han gick mot dörren utan ett ord till
avsked. Men på tröskeln vände han sig likväl om
och nickade ett hastigt farväl inåt stugan. Det var
för honom ett högtidligt ögonblick, då han drog
ut till livets stora äventyr — och de därinne voro
ju ändå bara svaga kvinnor, som ingenting
be-grepo.
Dörren, som han stängt efter sig, öppnades
strax åter av hustrun. Driven av en obetvinglig
oro och ängslan, trädde hon ut på farstubron och
döttrarna följde efter, men ingen av dem yttrade
ett ord.
Deras blickar nådde i det klara månskenet
långt ut över fjärdarnas is. De närmaste öarnas
och skärens mörka, skogkantade stränder stodo
svepta liksom i en blånande, disig slöja. Sedan
plånades linjer och avstånd småningom ut, allt
gick in i det blå och upphörde slutligen att finnas
till i det oändliga mörkret, där hav och rymd runno
samman. Intet ljud avbröt stillheten. Havet,
vars dova brus eljes aldrig helt tystnade, bands
av isen, och luften var vindlös. Det enda
livsteck-net i denna gränslösa, tysta värld var mannens
mörka gestalt, som från hemstranden gled ut pa
isen och sedan fram över den frusna fjärden. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
