Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan Elin sökte lugna dem med att Karin ju
själv kunde se, hur far färdades därute på isen.
Inte fanns där någon, som förde bort honom.
Men flickan tycktes alls icke höra de tröstande
orden. Med ett uttryck av stigande förfäran i
sitt blodlösa ansikte, som månskenet gjorde ännu
blekare än vanligt, och med blicken stirrande ut
mot något, som ingendera av de andra kunde se,
fortfor hon på samma klagande vis:
— Där är en hop män ... med blanka hjälmar
på huvudena ... de fängslar far. . . far!. .. far!
avbröt hon sig och föll plötsligt ihop, medan
tårarna strömmade ned över kinderna.
Modern slog hastigt sina armar om henne,
bar henne in i stugan och bäddade ned henne i
sängen. Där låg hon sedan orörlig med slutna ögon,
medan ett sakta kvidande ibland gick över
hennes blodlösa läppar.
— Sådan blir hon alltid, då hon ser i syne,
sade modern halvhögt till Elin, som tyst hade
hjälpt till med att kläda av systern och lägga
henne till sängs. — Men nu vet jag så säkert att
en stor olycka sker, tilläde hon. — Karin har ännu
aldrig sett fel.
Först förskräcktes även Elin av att se systern
i detta tillstånd. Men vid närmare eftertanke
förstod hon, att det var en sjukdomsyttring, som
borde motarbetas. Under den tid hon vistats i
Mrs. Eliots hem, hade hennes egen andliga
synkrets vidgats i överensstämmelse med hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
