Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vanliga fall tillatas ta emot besök. Men dä hon
säger, att hennes namn är Edla Karlsson och att
hon fått bud frän sjukhuset, att hennes man ligger
svårt sjuk där och har önskat få träffa henne,
försvinner portvakten någonstädes uppför en
trappa. Efter långt dröjsmål kommer han
omsider tillbaka med översköterskans tillstånd för Edla
Karlsson att få komma in.
Inne i den långa korridoren möter hon den
ståtliga, respektingivande översköterskan, som talar
med henne en stund och därefter själv ledsagar
henne genom en förvirrande rad av gångar och rum
till en dörr, som hon försiktigt öppnar,
skjuter Edla Karlsson sakta in i rummet och
tillsluter sedan äter dörren efter henne.
Men översköterskan, som ju borde varit van
att se mycket lidande och mångahanda plågor och
marter och höra mycken jämmer och klagan,
förefaller häftigt upprörd efter sammanträffandet med
Edla Karlsson. I stället för att återvända till sina
vanliga sysslor, går hon in i det lilla förrådsrummet,
som har kala, ljusgrå väggar och mitt på golvet
ett stort bord, vid vilket sitter en ung
sjuksköterska liksom i skyar av allt det vita, varav hon
tillverkar bindor och annat förbandsmaterial.
Översköterskan sätter sig ned på en stol mitt emot
henne, stödjer armbågarna mot bordet och, i det
hon lutar ansiktet mot de hopknäppta händerna,
utbrister hon med en ton av förtvivlan i rösten:
— Det är förfärligt! Det är förfärligt sorgligt!
Den lilla sjuksköterskan, som blivit van att all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
