Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid se ledarinnan lugn och behärskad och finna
henne rådsnar och redo att modigt uppspana de
ljusa sidorna även där andra skönjde idel mörker
och elände, betraktar henne förvånad och frågar:
— Vad är det... vad är förfärligt?
Den tillfrågade tar händerna från ansiktet och
ser upp med de stora, mörkblå ögonen fulla av
tårar.
— Har du inte hört om patienten Karlsson?
frågar hon.
Flickan skakade på huvudet. Nej, hon hade
ingenting hört, hon hade ju varit borta på
sommarledighet och kommit hem i går.
Och som om översköterskan funnit en lättnad
genom att omtala den sorgliga händelsen för någon,
som ännu inte kände till den, begynte hon berätta.
För ungefär en vecka sedan hade till sjukhuset
kommit en man, som kallade sig Edvin Karlsson.
Han hade återvänt från fångenskap i Tyskland
och var på väg till sitt hem någonstädes ute i
skärgården. Men han orkade inte komma längre,
det var slut med honom, sade han och bad att få
ligga kvar några dagar på sjukhuset för att hämta
litet krafter och sedan kunna fortsätta resan hem
för att dö där.
— Det syntes också på honom, fortfor
översköterskan, i det hon hastigt förde handen över
ögonen — att han inte orkade fortsätta resan. Vem
som helst kunde se, att han inte hade många
dagar kvar att leva. Ögonen brunno av feber och
han förmådde med möda hålla sig upprätt. Benen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
