Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buro honom inte längre, utan han sjönk halvt
medvetslös ned på en stol.
Han måste få stanna kvar, eftersom han inte
kunde gå bort. Hela den dagen var han sedan
mycket dålig, han föll i ett slags dvala, så jag
verkligen trodde att det skulle bli slut med honom strax.
Men följande dag var han lite bättre och bad att
få tala med mig. Då jag kom in i rummet, låg han
med slutna ögon, så jag trodde han sov. Jag satte
mig ned för att vänta en stund och betraktade
honom, där han låg. Det fanns inget hopp om att
han kunde tillfriskna, det visste jag. Han led av
lungsot i sista stadiet, han kunde inte leva, hade
läkaren sagt. Då han kom hit dagen förut, hade jag
genast tänkt, att han säkerligen hade varit en
ovanligt vacker och ståtlig karl, riktigt en av dessa
kärnkarlar, som man ibland kan finna här bland
folket i skärgården. Ehuru han nu var bruten av
sjukdomen och hopsjunken och avinagrad, så kunde
man ändå se, hur reslig och högväxt gestalten hade
varit en gång, och det tärda ansiktet var också
vackert ännu, med dragen liksom skurna i elfenben.
Där han låg orörlig i sängen, liknade han mest
en död.
Men då han slog upp ögonen, for en
skälvning över hans av döden märkta ansikte och gav
det liv ännu. Och i den halvt slocknade blicken
tändes ett förunderligt ljus liksom en stråle av
hopp. Jag kunde inte undgå att lägga märke
därtill och undrade mycket, vad det var han ville
säga mig. Ty att det var någonting av allra stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
