Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och straffa, ifall det behövdes, hur skulle det gå,
om hon förlorade modet och inte mer kunde visa
vägen?
— Det han berättade, tog översköterskan åter
upp med en kraftig ansträngning att behärska sig
— var mer upprörande än något jag hade kunnat
tänka mig. Han måste få tala om, hur han
kommit i olycka, sade han. Det enda han numera
längtade efter, var att få säga ut det till någon, innan
han måste dö. Han ville, att det skulle bli känt,
att han ingenting ont eller oärligt gjort och att han
inte var en förrädare. Han hade ju hoppats hinna
hem och få tala om det för hustrun, men han
insåg nu, att hem skulle han aldrig mer komma.
Men kanske hade han ännu så många levnadsdagar
kvar att hustrun finge tid till att komma hit, det
var hans enda önskan, ty det fanns ingen han mer
ville träffa än hustrun. Men postgången var så
långsam i skärgården, det kunde räcka länge,
innan ett brev nådde fram till Bergö, så att kanske
skulle han hinna dö, innan hon finge brevet.
Därför måste han få tala om allt för mig. Ifall han inte
mer finge se sin hustru, så kunde jag då säga henne,
hur det gått till att han råkat i en sådan olycka . ..
— Men hur är det möjligt, avbröt sig den talande
häftigt — hur är det möjligt, att sådant sker? Vi
här har ju sett så mycket elände, så mycket
fasansfullt, tänk bara på alla de sårade och lemlästade
och till döds sargade, som bars hit under den röda
tiden, så vi borde väl vara härdade, vi. Men det här
är ändå mer upprörande, tycker jag. Kanske känns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
