Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rien till slut och sin djupt rotade respekt för den
ståtliga föreståndarinnan, kom den lilla
sjuksköterskan, då tystnaden hotade att bliva alltför
långvarig, slutligen fram med frågan:
— Vilken andel hade doktorn då i Karlssons
olycksöde?
— Han! Påminnelsen återförde berätterskan
till ämnet. — Nå ja, han kom, som sagt, en kväll
till Bergö. Det skedde under det röda upprorets
glansdagar, då skaror av både vita och röda drog
ut. Man får komma ihåg, att på de vitas håll
striden i södra delen av landet fördes av friskaror,
som mest måste handla på egen hand. Här
fanns ju ingen hel front och heller inte någon
enhetlig ledning såsom uppe i norr.
Om allt detta hade Karlsson naturligtvis en
mycket oklar föreställning, ja, antagligen hade
han ute i ensamheten på sin ö hört ingenting
därom. Tidningar hade han heller inte läst . . .
och dessutom hade de röda ju sörjt för att vår
tidningspress var stum den tiden. När då en
välkänd man kom ut till ön och i största hast
talade om vad som skedde, stod naturligtvis det han
sade som en överväldigande nyhet för
Bergö-husbonden. Och då samma man sade sig vara
kommen i avsikt att värva Karlsson till vägvisare
för en friskara, som skyndsamt måste draga ut
i kampen för fred och frihet, så var det också
helt naturligt att denne gick med. Och att han
gjorde det med fröjd, emedan han trodde, att det
var till kamp mot den gamla arvfienden ryssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
