Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta sig med de andra. Han kände, att på honom
vilade ett stort ansvar. Han visste också, att
isen på många ställen var svag, och att det
för honom, som gick i spetsen, gällde att se upp.
Han var alltid ett stycke framom de andra.
Framåt gick det, oavlåtligt framåt. Det gavs
knappt tid till att ibland sluka några
munsbitar av den medförda maten. Ännu mindre hade
man tid att prata. Ibland växlades mellan
honom och doktorn några ord om huru kosan borde
styras, och därefter gledo vägvisarens skidor alltjämt
snabbare fram över isen, medan vinden, som ven
över de vita vidderna, ljöd för hans öra som
segersång.
Då han för mig omtalade ryssarnas framfart
i den övärld, där han varit van att röra sig som
oinskränkt härskare, då blossade än en gång
den slocknande livsgnistan upp för ett ögonblick.
Hat och kärlek . . . avbröt berätterskan sig, i
det hon liksom vägde orden mot varandra —
kärlek och hat... i dem ligger livets hela
innehåll gömt.
— Ja, som sagt, tog hon åter upp — som
vägvisare kunde han inte få tid till annat än att
slutföra sitt maktpåliggande uppdrag.
Då skaran kom fram till målet, hade de tyska
trupperna just landstigit. Tänk dig hans
förfäran, då det nu blev uppenbart, att männen, som
han fört fram, var en skara röda. Där uppstod
strid. Några av dem stupade, andra flydde, de
flesta togs till fånga av tyskarna. Till dessa hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
