Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla, tysta kvinnor, som man föga hör av, men
som går sin väg i livet rakt fram utan svek. Då
jag förberedde henne på att hennes man var så
dålig, att han nog aldrig kunde bli frisk igen,
svarade hon, att de hemma på Bergö hade sörjt
honom som död. Och sedan tilläde hon stilla — här
svek rösten den talande, och det dröjde åter
ett ögonblick, innan hon förmådde fortsätta —
sedan sade hon, att hennes son också var död.
Han hade gått ut med en av de vita friskarorna
och hade stupat. Nu var det fråga om att hon
själv skulle följa med sina döttrar till Amerika.
Den äldre, som tidigare har varit där, reser tillbaka
för att gifta sig. Jag minns, att jag en gång för
ett år sedan såg de båda döttrarna, då jag var
ute i skärgården några dagar hos fru Bengtson.
För döttrarna, som såg hyggliga och trevliga
ut, kommer det antagligen att gå bra därborta.
Men för modern... jag tycker synd om modern.
... Hon är ju inte mera ung, hon. Hela sitt liv har
hon framlevat därute på sin ö. Det livet har tryckt
sin prägel på hela hennes väsen. Hur ska hon nu
plötsligt kunna leva bland idel främmande
människor och i förhållanden, som är så olika dem hon
varit van vid?
Och nu måste också stället säljas, som så länge
har varit i släktens ägo. Under nära tvåhundra år
har den gården aldrig blivit såld, utan gått i arv,
sade hon. Försök att plantera en växt i annan jord
än den är van vid, oftast ser man, att den dör,
men...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
