Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon avbröt sig och steg upp. Raska, snabba
steg hördes ute i korridoren. Det var sjukhusets
läkare, som koni, och hon gick emot honom.
Han var en livlig äldre herre. Allt det
mänskliga elände och alla de lidanden han dagligen var
vittne till, hade icke kunnat beröva honom hans
lynnes muntra läggning och ungdomliga
spänstighet. Och hans vänliga väsen och glada infall bidrogo
till att göra hans besök i sjukrummen efterlängtade
och trösterika.
— Jaså, han lever ännu. Han såg eljes i går
ut att inte kunna leva över natten, anmärkte han
till översköterskans svar på hans fråga, om
patienten Karlsson dött. — Hm, ja, fallet Karlsson är en
sorglig historia. Hm, ja, det är det visst.
— Det var ju bra, att hon hann hit, svarade
han, då översköterskan omtalade, att hustrun,
som de sänt bud efter, nu var där. — Mannen
ser ut att ha varit en riktig kärnkarl, en som
tvingar fram skördar både ur jorden och ur havet
och lever som självshärskare på sin ö.... Säger ni,
att gården måste säljas och att hustrun och
döttrarna reser till Amerika? Det är illa, mycket illa,
upprepade han. t— Kanske kommer stället då i
händerna på någon, som kalhugger hela ön, sådant
händer. Ja, skövling och plundring har ju varit
lösen för dagen, förödelsens styggelse över hela
landet, det var meningen. Men se, det lyckades
inte... och det kommer heller inte framdeles
att lyckas, sade han med eftertryck och gick raskt
vidare, följd av översköterskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
