Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan hon, . som blivit van att taga sig
fram på egen hand, visste huru sådant borde
ske, hade modern slutligen samtyckt till att
resa.
Men glömma hemlandet, nej, det kunde hon
aldrig göra. I tankarna skulle hon ändå alltid
vara här, och ofta skulle hon tala om det med de
unga. Och sedan i framtiden skulle hon sjunga
hemlandsvisorna för Elins barn och tala om för
dem, hur tyst och sval och ljuvlig skogen står på
skärgårdens öar, och hur stort och blått och
mäktigt havet brusar kring deras stränder.
Men då hon sade det, började rösten darra och
hon skyndade sig att liksom tröstande tillägga:
»Kanske vaknar sedan hågen hos dem att en
gång återvända hem».
Jag invände något om att det ändå för henne,
som inte mer var ung, säkerligen mången gång
kunde bliva svårt och mödosamt att finna sig
tillrätta i de nya och främmande förhållandena. Då
såg hon på mig med sina ärliga, klara, trofasta
ögon och svarade:
»Framtiden står i Guds hand.»
Jag blev djupt gripen av den enkla kvinnans
modiga och förtröstansfulla ord. Hon, som hade
mist allt, klagade inte och lät inte bitterheten få
insteg i hjärta och tankar. Då jag såg henne,
förstod jag att grubbel och anklagelser tjänade till
intet. Av henne lärde jag det enda nödvändiga:
Det gäller för oss att med ungdomen se mot framtiden.
Vi gamla förmår bara uppfatta den skymmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
