Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande människorna upptäcka ett bekant ansikte,
det var riktigt, riktigt roligt,® utbrast den ljusa
unga flickan.
»Roligt? sade du, Rosa. Tack för det!» Han
såg med en belåten, beundrande blick på henne.
»Vi har emellertid knappt hunnit växla ett dussin
ord med hvarandra ännu. Så ovänligt som det ser
ut, har det ändå inte varit af mig,» begynte han
försvara sig. »Jag har varit tvungen sitta där inne
i salongen och granska ett kostnadsförslag
tillsammans med brukspatron Lönn. Gubben gick ombord
i Hangö och reste sjövägen till Helsingfors, istället
för som vanligt med tåget, enkom för att få
rådgöra med mig och», tilläde han själfbelåtet och
i respektfull ton,» Lönn är en mäkta rik man. Sent
omsider tröttnade gubben nu och gick ned och lade
sig att sofva och jag fick ändtligen söka upp er.
Det är allt bra länge sen vi sett hvarandra. Inte
sedan jag i forna tider som skolpojke och ung student
kom hem till ferierna, tror jag. Tänk, att vi mera
kände igen hvarandra! Nå, jag för min del såg
strax guldglorian kring hufvudet, den som jag alltid
beundrat.»
Rosa rodnade. »Vi kände också strax igen —
dig,» tog hon efter ett ögonblicks tvekan upp det
förtroliga tilltalsordet från barndomen. »Men du
var mycket barsk, när du kom ombord, vi hörde dig
gräla både på bäraren och själfva styrmannen och
tyckte därför inte det var rådligt . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
