Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättade hon sig. »Nej, det finns inte mer, Rosas
föräldrar är döda.»
»Förlåt, det visste jag inte! Jag trodde fru Grahn
lefde.» Hans röst ljöd allvarsam. »Är det länge
sedan hon dog?»
*1 januari, men hon hade redan flere år varit
sjuk. Strax efter sin mans död föll hon i ett
egendomligt tillstånd af slöhet och lifsleda. Hela dagar,
ja, hela veckor kunde hon sitta orörlig i sin stora
länstol utan att tala ett ord och utan att tyckas
varseblifva något af det som försiggick omkring
henne. Det var hennes nerver, som tagit skada,
påstod läkarna. Hon hade i flere år i hög grad
öfveransträngt sig under sin mans långvariga och
svåra sjukdom.»
Åter tänkte Greander att Maria var hänsynslös.
Var det icke som om verkligheten blifvit ännu
grymmare och hårdare, när hon omtalade den? Han
såg Rosa vända sig bort, i det hon tyst och förstulet
förde handen upp mot ögonen för att torka tårarna,
som dessa sorgliga minnen framkallade. Så älsklig
hon var! Hon liknade ett vekt, hjälplöst barn, som
böjde sig för den hårda verkligheten utan någon
tanke på att trotsa eller omskapa den.
Vid åsynen af hennes stumma sorg gjorde det
honom uppriktigt ondt att genom sin fråga
ofrivilligt hafva framkallat den och han skyndade att
föra samtalet öfver till en annan sida af saken.
»Jaha, jag förstår, det gäller således för er att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
