Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu ta i med raska tag och gripa verket an. Och
naturligtvis gör ni det med kvinnors vanliga
ihärdighet. Hvar ska ni bo?*
»Hos en fru Friman.»
»Å, fru Amanda Friman! Henne känner jag
och har bott hos henne. Hon bor nära Gamla kyrkan,
en treflig stadsdel för öfrigt med träd och grönska.»
»Hurudan är hon själf?» frågade Rosa nyfiket.
»Nå, en mycket vanlig sort», svarade han
skrattande, »men hon är hjärtans snäll och välvillig. Och
ytterst pratsam, hennes satsbildning känner
hvar-ken till komma eller punkt för att inte ens tala om
tankstreck. Hon är alltid utan pengar men lefver
ständigt i det ljufva, rosenröda hoppet att ’nästa
månad’ hennes dåliga ekonomi totalt kommer att
förändras. Oanade rikedomar ska plötsligt på något
mystiskt sätt falla ned öfver henne — huru och
hvarifrån är naturligtvis en bisak — och då redes
de trassliga affärernas härfva upp på ett lysande
sätt. Hon är enka, mannen var häradsskrifvare på
landet, tror jag. Eljes är nog sonen den egentliga
orsaken till hennes ständiga affärs bekymmer. Han
är hennes afgud, en vacker, glad och begåfvad gosse,
som vill lefva med i världen och sådant kostar
pengar ... Ja, ni får det nog bra hos henne, så snäll
och hjälpsam som hon är, och maten är också rätt
bra, betraktad som inackorderingsmat naturligtvis.»
»Bodde du länge hos fru Friman?» frågade Rosa.
»Ja, jag bodde visst två år där före min utländska
resa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
