Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af torn, tak och murar var hennes längtans land,
underlandet, som i åratal utgjort målet för hennes
framtidsdrömmar. Där skulle hennes förhoppningar
och planer gå i fullbordan, där skulle hon vinna
oberoende, där skulle hon skapa Rosa och sig ett
hem. Hon rätade upp sin ståtliga gestalt och
ansträngde sina ögon till det yttersta för att
genomtränga mörkret och se så mycket som möjligt,
medan näsvingarna lätt skälfde liksom af otålighet
att få andas in denna luft.
Men fostersystern vid hennes sida hade vändt
sig om och såg tillbaka, där det stora, tysta, oändliga
hafvet mörknade bort i natten. Det kändes, som
om någon gripit om hennes strupe, en kväfvande
ångest föll öfver henne vid tanken på att allt som
varit, allt som hon älskat och haft sin glädje af,
nu var för alltid försvunnet, lika spårlöst, som om
det sjunkit i hafvets djup. Döden, som sköflat
hennes barndomshem så att det icke mera fanns
till, hade obarmhärtigt slitit sönder allt samband
med det förflutna; ingen väg ledde mer tillbaka,
den var plånad ut af hafvets böljor; framåt måste
hon mot detta nya, okända, som fyllde henne med
namnlös fruktan. Rysande trängde hon sig närmare
fostersystern och hviskade ångestfullt:
»Maria, jag är så rädd för staden och alla de
främmande människorna där!»
Men hennes hviskning dog bort som en snyftning
i mörkret. Maria hörde den icke. Fången af de nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
