Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka till sin trädgård på landet. Där hade hon
aldrig känt sig sorgsen, ej heller blifvit trött, om hon
än gräft, vattnat och rensat hela den långa
sommardagen i ända . . .
»Nej, se, Greander, välkommen hem tillbaka!»
hördes en dånande röst, åtföljd af släpande steg och
häftiga stötar af en käpp, som tungt sattes i golfvet.
Greander vände sig om, tackade för
välkomsthälsningen och frågade, hur det stod till med
farbror Öhrn.
Ja, tack, benet hade icke blifvit bättre, sedan de
sist råkades, svarade den gamle öfversten, som aldrig
var belåtnare, än när han fick tala om sitt sjuka
ben. — Den ena läkaren hade en åsikt, den andra
en annan, rätt fingo de naturligtvis alltid, när de
läste dödsdomen öfver folk, efter ju alla måste dö
någon gång.
Han skrattade, tills han började hosta, och
fortsatte sitt utfall mot den medicinska fakulteten:
»När en doktor kommer och med sin djupsinnigaste,
mest hemlighetsfulla min förkunnar, att vår sjukdom
är obotlig, kallas det, bevars, skicklighet i diagnosen.
Hvad fan kan det nytta mig, om det kanske sedan
visar sig att de haft rätt, när de en gång skär upp
min döda kropp för att utröna dödsorsaken! Hvad
fan bryr jag mig om deras lärda namn på det onda,
som fräter mitt gamla, odugliga ben! Hur kunniga
och visa de än inbillar sig vara, får j a g i alla fall
utstå pinan och plågan och benet förblir alltjämt lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
