Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jorden . . . han måste dö iör hennes synds skull, ty
syndens lön var döden . . . Gud hade sändt sin
straffdom öfver honom för hvad hon brutit.––––
Den natten hade Maria känt det, som om hon
andligen förlyft sig på en tyngre börda än hon
någonsin mäktade bära. Hur kunde hon mera sätta tro
och Iit till någon, när hennes tro på fostermodern,
som hon älskat högst af alla i världen, svikits? Hur
kunde hon tro på en rättfärdig gud, när han
tillintetgjorde och straffade de oskyldiga?
Men all sin sorg, all sin omätliga förtviflan måste
hon gömma inom sig själf. För Rosa kunde hon ju
ingenting yppa och öfver fostermoderns läppar gick
sedan aldrig mer ett ord om det förflutna. Alla
fostermoderns tankar och sträfvanden, hela hennes lif
gick därefter upp i oaflåtliga omsorger om den sjuke
mannen, som låg mållös och orörlig, medan dag
följde efter dag och af dagarna blefvo veckor, af
veckorna månader, af månaderna år.–––-
Mången natt hade Maria intagit fostermoderns
plats i den stora stolen bredvid sjuksängen. Medan
de långa timmarna ändlöst trögt drogo sig fram mot
den förhoppningsfullare morgonen, hade den sjuke
ibland genom tecken gifvit tillkänna sin önskan att
höra läsas högt. Det blef alltid något ur Gamla
testamentet han ville höra, oftast var det om
Ökenvandringen. Och medan han lyssnade till den
underbara historien om ett helt folks rastlösa vandring
mot ett dunkelt anadt, fjärran, okändt hem, föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
