Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hon fruktade, hade hon aldrig funnit ord för,
det kunde hvarken ses eller gripas, men hon hade
varit fullt och fast öfvertygad om att detta osynliga
fruktansvärda något fanns till. Och skälfvande af
fasa för denna osynliga, okända öfvermakt hade hon
då krupit ihop i den stora stolen och dragit förklädet
öfver hufvudet för att icke se, icke höra!––––
Hemmet hade icke blifvit ljusare eller gladare
efter fosterfaderns död. När de ständiga omsorgerna
om den sjuke icke mer behöfdes, hade fostermodern
plötsligt liksom fallit ihop och mist den viljans kraft,
som under pröfningens långa år hållit henne uppe.
Utan att tala eller taga del i något, som försiggick
omkring henne, satt hon overksam, med blicken stelt
stirrande framför sig i sin stora stol. Och så hade
hon blifvit sittande i två år.
Men en dag hände det att hon plötsligt steg upp
utan hjälp, ehuru alla trott hennes ben vara
förlamade. Hon begärde fram sina nycklar, hon ville
ställa om sitt hus, sade hon, emedan hon kände att
hon skulle dö.
Sedan hon sett öfver allt som förvarades i skåp
och lådor, i källare och visthus och uppe på vindarna,
kallade hon Maria in i sitt rum. Hon riglade dörren
för att ingen annan skulle höra, hvad hon hade att
säga. Därefter bad hon fosterdottern afgifva det
högtidliga löftet att blifva ett stöd för Rosa i lifvet,
att aldrig öfvergifva henne och att aldrig för henne
yppa, hvem hennes fader varit. Hon visade fram ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
