Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref, där han på hennes begäran heligt lofvade, att
aldrig gifva sig tillkänna för dottern och heller aldrig
på något vis ingripa i hennes lif. Brefvet skulle läggas
på hennes döda hjärta, förordnade fostermodern, och
följa med i grafven. Så skulle då hvarje spår af hennes
ungdomsöfverträdelse vara utplånadt och hennes
lilla Rosa finge bli lycklig — lyckligare än hennes
mor varit, hade hon sagt med ett oändligt sorgset och
ett oändligt kärleksfullt tonfall.
Dagen därpå hade hon dött. — Sedan fanns det
gamla hemmet icke mer.––––-
Men kunde det som en gång skett, aldrig utplånas?
utbrast Maria högt för sig själf. Kunde ett helt lifs
ånger, sorg och bot icke uppväga ett ögonblicks
svaghet och fel? Vid denna tanke greps hon åter
af samma isande förfäran, samma vanvettiga ångest
för något osynligt öfvermäktigt som fordom under
nattens timmar vid fosterfaderns sjukläger. Inför
det hemlighetsfulla, outgrundliga, förfärande i ett
människohjärtas kamp mot lifvets okända makter
kände hon ångesten förlama all sin viljekraft och stod
skälfvande som af feber.
Instinktlikt gick hon fram till fönstret. Därifrån
kunde hon se Gamla kyrkträdgårdens vackra träd
breda ut sina höstgranna, lummiga kronor och blef
lugnare, som om något af naturens stora,
hemlighetsfulla ro meddelat sig till henne.
En likhet betydde ju i själfva verket ingenting!
Alldeles främmande människor liknade hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
