Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmarna och uddarna, vidga sig till fjärdar, där
himmelens vindar plöja upp hvittoppiga vågor, och
förena sig slutligen med det omätliga hafvet, där intet
grand af jord mer skymtar fram mellan fästets och
djupets blånande oändlighet.
När Maria Grahn den strålande hösteftermiddagen
återvände från Brunnsparken, tog hon vägen öfver
Ulrikasborgsbergen.
På den tiden hade ännu ingen plump hand
förvandlat de ståtliga bergen till en vanlig stadspark.
De bildade ännu en sällsam, egenartad
vildmarks-värld midt inne i staden.
Vägarna öfver bergen voro innötta i graniten af
vandrarnas steg liksom ödemarksstigar. I
fördjupningarna mellan klyftorna samlade sig regnvattnet
till små sjöar, som blånade, när himlen öfver dem
var blå och krusade ytan, när de nyckfulla
hafs-vindarna fjäskade fram däröfver. I skrefvorna knöto
tufvorna ihop sig till små gröna mattor och mossan
fyllde rämnorna med sin mörka, sammetsmjuka
stoppning, medan styfmorsblomman blandade upp
den enformiga, magra grönskan med de fina,
försynta färgerna i sina små rosetter och den styfva
renfanan myntade ut sina glänsande guldknoppar,
som gåfvo ett sken af rikedom åt hela den tarfliga
växtligheten däruppe. Oaktadt staden rundtomkring
låg på lur, färdig att kasta sig öfver denna vildmark
och tvinga den in i sin ordning och plan, förstärktes
intrycket af oberörd ursprunglighet ytterligare genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
