Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styft på sin åsikt och visade det mest kränkande
hänsynslösa förakt för alla andras uppfattning. Också
de som mest beundrade hennes konst, måste ibland
bli uppretade af alla hennes orimliga påståenden. Men
tråkigt hade man nog aldrig i hennes sällskap. Och
det var just hennes sätt att strax rusa på folk och
be dem stå modell, såsom hon gjort med Maria.
Den lilla, fula lärarinnan sneglade med en
afund-samt beundrande blick mot den ståtliga gestalten
vid sin sida, under det hon, uppmuntrad af sin
åhöra-rinnas intresse, fortfor med sitt prat.
Anna Lindcrantz var sina rika föräldrars enda
barn. Hennes far, som var öfverdirektör i —
styrelsen, dyrkade henne och formligen bar henne på
händerna. Allt hvad hon bara pekade på, smycken eller
dyrbara kläder, kunde hon få. Men hon var så god och
anspråkslös och begärde föga för egen del; det mesta
af hvad hon fick skänkte hon bort, emedan hon
ständigt tänkte på andra och arbetade för andras
väl. Tillsammans med några varmhjärtade
människo-vänner hade hon öppnat en skola i det illa kända
antipoffska huset, där skaror af vanvårdade barn
växte upp i okunnighet, laster och brott, därför att
deras föräldrar voro alltför håglösa, fattiga eller
lastfulla för att uppfostra dem eller skicka dem i
skola. Anna Lindcrantz var där en af de mest
nitiska, oaflönade lärarinnorna.
»Så vackert af henne!» utbrast Maria. — Men
hvem var novisen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
