Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hennes fråga besvarades med ett kort,
ringaktande skratt, sade Hildur Grundel hastigt, som
om hon velat taga en orättvist misskänd i försvar, att
den såkallade novisen hette Augusta Lundberg och
att hon bakom sitt hvardagliga, prosaiska yttre
gömde ett i hög grad lidelsefullt temperament. Augusta,
som var mycket fattig, hade anställning såsom
kor-rekturläserska vid en tidning och arbetade oerhördt
för att underhålla en lam mor och en svagsint syster.
Ofta slutade för henne dagens arbete klockan två
eller tre på natten; från mötet i kväll hade hon
också skyndat till byrån.
Hon älskade eller rättare sagdt tillbad
Anna Lindcrantz, och denna kärlek var
naturligtvis öfverspänd, fortfor ordföranden småleende
på sitt klara, kloka, bestämda vis. Augusta måste
alltid ega ett föremål för sin odelade, hängifna
beundran och dyrkade sina väninnor i tur och ordning.
Först hade hon dyrkat Karin Dahl, men sedan hon
lärt känna Anna, blef Karin glömd.
Lärarinnan brast i skratt. Ja, naturligtvis var det
komiskt, medgaf Hildur Grundel leende, men Augusta
var en så utomordentligt god och fullkomligt
osjälf-visk varelse att man i alla fall måste både beundra
och hålla af henne. Originell var hon onekligen:
för henne existerade endast glödande hängifvenhet
eller lidelsefullt hat till personer såväl som idéer.
Hennes mor hade varit gränslöst olycklig i sitt
äktenskap med en försupen man, som misshandlat henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
