Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf stod kvar och såg efter den höga, resliga
gestalten med det vackra, grånade hufvudet.
»Harmoni! En lofsång!» upprepade han hånfullt
halfhögt för sig själf. — Hur dristade sig någon att tala
om harmoni i en samhällsordning, så full af de mest
hårresande, skriande orättvisor som den närvarande,
grundad på massornas järnhårda slafveri? Det var
löjligt, det var brottsligt! Rättvisa var det som
fordrades och det man borde tala om . . . rättvisa helt
enkelt, hvarken lof eller pris . . . och till hvem?
»Är pappa där?»
»Nej, han har gått ut.»
Emmy kom in i alla fall. I det hon fäste sin lifliga,
spefulla blick på brodern, förklarade hon, att han såg
mäkta fundersam ut.
Han besvarade hennes anmärkning med en
hånfullt föraktlig fråga, om hon trodde att en hungrig,
utsvulten människa blefve mätt genom öfvertygelsen
om att det goda och rätta slutligen en gång måste segra
öfver ondskan och orättvisan. Eller om trosartikeln
att lifvet vore en lofsång kunde lyckliggöra den som
alltid bara hörde missljuden. Och han strök
ytterligare under sitt ogillande och gränslösa förakt, i det
han försäkrade, att han hatade denna gamla, illa
afpassade idealism, som ännu aldrig i världen gjort
en hungrig mage mätt, en frysande kropp varm eller
en olycklig människa lycklig.
När han slutade, märkte han till sin stora
förtrytelse, att systern icke hört på hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
