Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på landet långt från människor, dar hon aldrig förr
hade sett konst, och likvisst kunde hon vid en blick
på studierna eller konsttidskrifterna, som lågo framme
i ateljén, plötsligt uttala ett riktigt konstnärligt
omdöme. Och det skedde fullkomligt omedvetet
och naturligt, hon trodde sig alldeles icke säga
något märkvärdigt. Äfven hennes färgsinne var rent
af häpnadsväckande fint; hon hade en utsökt
känsla för färgsammanställning och riktig
uppfattning af färgmotsättningar. När Gertrud Hoff en dag
uttalade sin förvåning däröfver, hade Rosa svarat,
att hon älskade blommorna och deras lysande
färger; de hade varit hennes läromästare. Ända sedan
hon var ett litet barn, hade hon planterat och dragit
upp blommor, hade lekt med dem och gifvit akt på
alla deras fina färgskiftningar. I samma andetag
hade hon tillagt, att hon afskydde kontorsarbetet.
Hvad målarinnan omtalade, hade stegrat Gustafs
önskan att återse den unga flickan. Han hyste i
allmänhet icke några höga tankar om kvinnorna.
Från sin ungdomligt manliga vishets höjd hade han
betraktat dem såsom underlägsna intelligenser och
de hade hittills haft föga inflytande på hans lif. Men
Rosa Grahn föreföll olik alla unga flickor, som han
träffat förr. Ifall någon hade sport efter hennes
intelligens, skulle han ofelbart uttryckt sitt djupa
förakt för en så otympligt löjlig fråga. Naturligtvis
kunde hon icke mätas med samma mått som
andra. — Han var fast besluten att se henne igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
