Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka, när den andra öppnade dörren till farstun
och ville låta honom gå först, »jag väntar på fröken
Grahn.»
Han önskade att den nya middagsgästen skulle
gå, men denne, som sett att fröken Grahn var en
ovanligt vacker flicka, stannade också och när
Rosa kom färdigklädd ut ur sitt rum, följdes de
alla åt.
Det var icke i Greanders smak. Han ansåg det
som sin rättighet att efter middagen, när han gick
hem till sig, följa Rosa till kontoret. Och han var
icke böjd för att dela nöjet af hennes sällskap med
någon annan.
Under höstens lopp hade hans känslor för Rosa
utvecklat sig på ett för honom själf oväntadt sätt. Det
som hos henne allra först fängslade honom, var en viss
likhet han tyckte sig finna mellan henne och Emmy
Ehrendt. När han med en gammal bekants ratt
närmade sig Rosa, kom hon honom till möte med sitt
naturligt omedvetna begär att behaga. Ensam och
öfver-gifven som hon kände sig i den stora staden bland
idel obekanta människor, visade hon sin glädje öfver
hans vänlighet, och rädd som hon först varit på de
främmande gatorna, blef hon mycket belåten med
en följeslagare, när den korta hösteftermiddagen
tidigt mörknade.
Han tyckte att hon liknade en lättskrämd
fågelunge, som behöfde skydd. Och medan han hängaf
sig åt beskyddarens angenäma värf, kom Rosa att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
