Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma fejder mot samhällets regler och tvång. Men
denna gång lyckades trotsaren icke vinna medhåll.
En af kamraterna räckte försmädligt ut tungan åt
honom och andra skrattade ringaktande, såsom
mängden hånar misslyckade upprorsförsök. Det
blossande gossansiktets uttryck af hopplöst,
van-mäktigt raseri gentemot något oundvikligt fängslade
Marias uppmärksamhet i så hög grad, att diakonissan
måste påminna henne om småbarnen, som väntade
i rummet bredvid.
Därinne fann hon smågossarna och småflickorna
uppradade på låga, ohyflade bänkar, tätt tryckta till
hvarandra likt halffjädrade fågelungar, som funnit
fäste på trädgrenarna. Vana att alltid tillmätas
minsta möjliga plats, trängde de instinktlikt ihop sig
till hinder för arbetet, som utfördes med små, svarta
fingrar, hvilkas ingrodda smuts icke kunnat aflägsnas
endast genom tvättning.
Medan Maria gick omkring bland barnen och
lärde dem handarbetets enklaste grepp, uppsteg
hos henne en känsla af fasa och vämjelse. På landet
hade hon ofta sett både fattigdom och nöd, men det
hade varit något annat än den stadens förnedring,
hon här första gången kom i beröring med.
Oupphörligt måste hon förmana, varna och
tillrättavisa barnen. I deras förvildade sinnen funnos
inga rågångar mellan det tillåtnas och det förbjudnas
områden. När gränserna oaflåtligt öfverskredos,
syntes blickarna glimma af skadegladt trots eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
