Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illfundig nyfikenhet, som sökte utspeja huru länge
lärarinnans tålamod kunde pröfvas. Den slöa
likgiltigheten i andra ögon visade åter en fullständig
okunnighet om de enklaste regler för lydnad, ordning
och snygghet.
De små bleka, utsvultna barnen liknade vilsna,
hungriga fåglar, som lockats dit af värmen, ljuset och
maten, och som stannade kvar af fruktan för mörkret,
kölden och hungern. En dag skulle de kanske utebli,
därför att de på något annat håll kunde plocka i sig
smulorna, som de behöfde. Eller därför att de för alltid
spårlöst och ljudlöst försvunnit ur lifvet, liksom en
gnista slocknar i rymden eller ett grässtrå bryts och
vissnar på marken, utan att det har minsta betydelse
eller någon lägger märke därtill. — Maria ryste
för denna första beröring med stadens nöd och
elände.
Om en stund kom Anna Lindcrantz in. Hon såg
på Maria med sin strålande blick, tryckte hennes
hand mellan sina båda och sade, att hon var glad
öfver att hon fått en ny medhjälperska. Gud var god,
som alltid sände arbetare i vingården, när de behöfdes.
Var det en god gud, som tillät att sådana eländiga
varelser föddes endast till nöd och brott!
Men Maria uttalade icke sin tanke. Där låg något
afväpnande i Annas strålande blick, när den
kärleksfullt mönstrade barnskaran, såsom hade den skådat
något vackert, medan hennes långsmala, hvita hand
smekande for öfver de illakammade barnhufvudena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
