Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Rosa kom hem, betraktade Maria henne
uppmärksamt. — Ja, Sofi hade rätt: hon var mycket
vacker. Den ljusa dräkten hon burit på teatern
klädde henne, aftonens nöje hade gjort henne
upp-lifvad och glad, hennes bågformiga, röda läppar logo
och i hennes älskliga, unga, ljusa ansikte fanns ett
nytt drag, som Maria icke varsnat där förr och som
hon tvekande sökte tyda: var det lefnadsmod . . .
eller var det njutningslystnad?
Rosa omtalade strålande af förtjusning, att hon
blifvit bjuden till en kostymfest, som en af Gertrud
Hoffs manliga kamrater ställde till i sin ateljé . . .
hon skulle få följa upp med Gertrud.
>>Du har inte tid eller råd till så dyrbara nöjen,»
svarade Maria med en skakning på hufvudet.
Rosa sköt ut sina röda läppar. — Gertrud hade
lofvat låna henne en vacker kostym. Hon behöfde
ju ingenting annat än ett par nya handskar, sade
hon öfvertalande.
Och när Maria icke svarade, fortfor hon:
»Men nångång måste jag väl få roa mig! Jag
kan inte som du bara gå på och arbeta och finna
min glädje där af.»
»Men i alla fall kan du inte . . .»
»Nej, du har ingen rätt att bestämma öfver mig!
Jag är inte något barn längre!» utropade Rosa
häftigt.
»Jo, det har jag. När vi reste hit, lofvade jag din
farbror att taga vara på dig. Och minns löftet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
