Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till repetitionen, hälsade med ett sorl af beundran
den lysande medeltidsbilden, när ridån drogs upp,
och Iäto stormande applåder följa, när den åter gick
ned.
Endast en gammal geheimerådinna sågs i högsta
grad missnöjd och uppbragt öfver att hennes dotter
blifvit så illa inställd i tablån. Louise var vacker,
var ståtlig, men hvarken hennes skönhet eller
hennes ståtliga figur gjorde sig gällande på den plats,
där hon stod: en ladugårdspiga hade likasåväl kunnat
stå där. Geheimerådinnans svärson, en elegant
medelålders herre, sökte förgäfves lugna den gamla damen,
men hon gaf sig icke tillfreds, innan han lofvade
uppsöka fröken Hoff för att få ställningen ändrad.
När ridån åter gick upp, blef det stor munterhet
bland åskådarna. Där tecknade sig i grotesk silhuett
en jätteskugga af kung Eriks näsa mot den ljusa
rymden, som i bakgrunden smälte samman med ett
blånande haf. Men så snart rampljuset blifvit
om-ställdt och jättenäsan försvunnit, skördade Emmy
Ehrendt stort bifall som Karin Månsdotter.
Sedan spelade musiken upp. Tamburinerna
skrällde, kastanjetterna knäppte och öfver unga, smidiga
kroppar, som rörde sig i de af lidelse mättade
sydländska danserna, föll det eldiga röda, dämpade gröna,
trånande blåa, silfverskimrande hvita ljuset, eggande
sinnenas åtrå och sporrande fantasin till flykt.
Vackrast af alla var Georg Friman. Hans
ungdomligt smidiga gestalt i toreadorens klädsamt åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
