Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sittande dräkt med den blodröda duken kring
hufvu-det och det bjärtgula skärpet om midjan var skön
som en af antikens statyer, påstod skulptören Lund
förtjust.
Fru Friman strålade af lycka öfver allt beröm,
som kom sonen till del. Men Maria, som hjälpt
henne att ordna buffeten och gått in med henne
för att se på dansen, lade märke till att Georg såg
orolig och nervös ut. Han torkade sig oupphörligt
med näsduken öfver pannan, när han efter den
ansträngande dansen kom fram till modern. Blicken
irrade flaxande omkring och när den händelsevis
mötte Marias, skyggade den liksom skrämd tillbaka.
Det var så olikt hans vanliga glada sorglöshet.
Men när statsrådinnan Ehrendt berömde hans
dans, log han åter som vanligt. Hon hade också
några erkännande ord för fru Frimans anordningar:
buffeten skulle blifva en guldgrufva, trodde hon och
gned belåten sina stora, hvita händer med de
gnistrande juvelringarna mot hvarandra. Och fru
Frimans rödblommiga, välvilliga ansikte lyste af glädje
öfver berömmet af en så erfaren husmoder som
Therese Ehrendt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
