Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«»Gustaf,» utbrast hon häftigt, uppmuntrad af hans
ovanliga vänlighet, »om någon . . . om du ville veta
något . . . vinna klarhet i en sak, som kunde
förvandla hela ditt Iif . . . om, ja, huru skulle du handla
om . . .»
»Naturligtvis skaffa mig visshet,» svarade han
alltjämt med samma småleende på läpparna. Men
när han varsnade uttrycket i systerns ansikte, blef
han plötsligt allvarsam och förstod att bakom den
tilltrasslade naiva frågan låg något för henne djupt
betydelsefullt. Han anade äfven, hvad det var och hade
velat gifva ett broderligt råd. Men han kände sig
tafatt och ur stånd att säga något. Förtroligheten
fattades: hennes känslolifs ömtåligaste nerv kunde
han icke röra vid.
Han sade intet och de båda syskonen, som hunnit
hem, gingo tigande uppför trappan.
Nej, hon var icke hungrig, svarade Emmy på sin
mors fråga, om hon icke ville äta kvällsvard.
Föräldrarna hade redan gjort det, emedan modern för
en stund sedan återvändt hem.
Så snart Emmy kom in i det präktiga hemmet,
där allt blänkte och lyste i snörrät ordning, kände
hon det, som om hon varit på väg att kväfvas bland
alla de svällande, stoppade möblerna, de mjuka
mattorna, de tunga, veckrika draperierna. För drömmen
och aningen, för lifvets skiftande rika mångfald
fanns ingen plats därinne. Förut hade hon icke
uppfattat det på samma sätt. Moderns motstånd hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
