Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förut hade intet varit honom mer motbjudande
än det dunkla, förvirrade och obestämbara; af sig
själf liksom af andra fordrade han klarhet och logik
och sökte städse analysera tankar och intryck. —
Men hvar gång han varit tillsammans med Rosa
Grahn, njöt han just af det sväfvande och obestämda
1 den lyckokänsla, som fyllde hela hans varelse.
Af sina tankars och stämningars finaste osynliga
trådar väfde han då en skimrande lyckoväf, som för
hvar gång ständigt blef ny och annorlunda. Han
kände, att han älskade Rosa och att han älskat
henne från den första aftonen, då han träffade
henne i Gertrud Hoffs ateljé.
Sedan han ett par gånger återvändt under
förevändning att se teckningarna till boken, hade
konst-närinnan, som snart genomskådat afsikten med
hans besök, leende förklarat, att teckningarna
visserligen voro färdiga, men att han i alla fall vore
mycket välkommen, när han bara hade lust att
tillbringa en stund däruppe. Och sedan hade det blifvit
en gifven sak att han, när seansen led mot sitt slut,
infann sig i ateljén de kvällar Rosa satt modell.
Ack, dessa aftnar med deras underbara stämning!
Då arbetet var slut, tände målarinnan spritköket,
och medan tevattnet kokade, tog hon gitarren från
väggen och sjöng sina sprittande muntra eller
läng-tansfullt känsliga visor. Här kände han sig
hemmastadd; här lät han sig föras ut i aningens och
drömmarnas värld; här talade han om sina åsikter, sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
