Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamraterna. Maria fortfor att servera te, taga emot
betalningen, växla pengar, svara på frågor och hade
därunder endast förnimmelsen af en dof, oerhörd,
namnlös smärta, som förlamade hennes tanke och
vilja.
Slutligen förmådde hon icke längre härda ut
därinne. Hon gick fram till fru Friman, men fick
anstränga sig, innan hon fann ord för hvad hon ville
säga. Hon var trött . . . skulle gå hem . . . här fanns
ju andra, som kunde träda i hennes ställe . . .
Herregud, Maria såg ju riktigt blek och dålig ut!
Naturligtvis måste hon gå hem. För Rosa behöfde
hon icke oroa sig, henne skulle fru Friman nog taga
vara på och följa henne hem. Alla människor talade
ju bara om huru vacker Rosa varit i tablån, hon
hade riktigt väckt uppseende. Och tänk så stor
inkomsten af buffeten blifvit! Riktigt storartad!
Medan fru Friman glad och röd och varm
outtröttligt snurrade fram och åter, slog hon upp sitt
kassaskrin och visade hänryckt de stora
sedelbuntarna och massorna af silfverslantar. Framgången
öfvergick till och med de djärfvaste förhoppningar . . .
Hade Maria portnyckeln med sig? . . . Hon borde
åka hem, för hon såg riktigt dålig ut! ropade fru
Friman efter henne.
När Maria kom ut på gatan i den tysta, mörka
vinternatten, var det som om den stela förtviflan
inom henne löst sig. Händerna knöto sig af ångest
och hon blickade upp mot den mörka vinterhimmelen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
