Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Senatorn tackade rörd. Han hade endast gjort
sin plikt, sade han.
När sedan han och hans dotter stego i vagnen,
som kört fram, var baronen lycklig öfver att få
räcka handen åt sitt hjärtas dam och se den
mottagen för att hjälpa henne upp, emedan de feta,
glänsande hästarna, som blifvit otåliga af den långa
väntan, icke höllos stilla.
Han kunde naturligtvis se, att hon icke längre
var ung, men för honom var hon i alla fall den mest
beundransvärda varelse i världen. Och rörelsen och
stoltheten öfver hyllningen för fadern hade gifvit
hennes själfullt lifliga ansikte något af ungdomens
fägring tillbaka. Han kände, att alla de unga
nip-pertipporna, som, lockade af hans rikedomar, i
säll-skapslifvet fladdrade omkring honom, betydde intet i
bredd med hans hjärtas dam.
Medan vagnen rullade bort, stod han och stirrade
melankoliskt efter den, till utomordentligt nöje för
telegrafisten och praktikanten, som i den vackra
kvällen släntrade fram och åter öfver gårdsplanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
