Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kan säga aldrig, talat om det gamla hemlandet
och förhållanden där. Det har icke varit någon
öfverenskommelse : instinktlikt ha vi båda undvikit
det. För att kunna lefva måste man låta det förflutna
med dess sorger och misstag hvila. Vi ha ju velat
bygga hemmet här under en ny himmel på en ny jord.
Men när jag denna kväll helt plötsligt begynte tala
om olyckan, som brutit in öfver det gamla hemlandet,
föreföll det som om Maria just gått och väntat på att
jag skulle göra det. Hela kvällen talade vi sedan
om intet annat än landet därborta.
På hemvägen hade jag som vanligt köpt min
aftontidning. Så snart jag vek upp den och kastade
en blick i den, föll mitt öga på en artikel med
öfver-skriften Finland. Där redogjordes klart och sakligt
för våldet mot landets konstitution, innehållet af
februarimanifestet, senatens hållning och slutligen
en del senatorers värdiga protest jämte deras
omedelbara af sked.
När jag där bland namnen på dem som stodo
fram och manligt värnade landets rätt och frihet,
läste min fars namn — vårt namn —
genomströmmades mitt hjärta af glädje och stolthet. Jag läste
alltsammans från början till slut högt för Maria.
Och sedan förmådde jag icke längre hålla orden
tillbaka:
’Jag vill dit!’ ropade jag — ’jag vill hem för att
vara med, där kampen står för frihet, lag och rätt!’
Då steg Maria upp, kom fram och slog armen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
