Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vid nordpolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid nordpolen.
Huru mången har ej drömt om att odödliggöra
sitt namn genom att besöka nordpolen! Huru
många misslyckade försök hafva ock ej gjorts för att nå
detta mål — huru många fartyg förlista, huru
många lif spilda!
Blott tvenne djerfva resande hafva besökt jordens
poler. Den ene var kapten Nemo, som med sin
undervattensbåt kom till sydpolen, och den andre
kapten Hatterat, hvilken på släde åkte till nordpolen.
Vid sydpolen fans intet anmärkningsvärdt att se —
nordpolen utgjordes af en stor vulkan. För öfrigt
fans vid båda polerna ”öppet haf”.
Olyckligtvis voro de båda upptäckarna blott Jules
Vernes hjeltar, och dylika ”utomordentliga män”
kunna resa och fara hvar som helst — till och med till
månen. Af vanliga, d. v. s. verkliga menniskor har
ännu ingen kunnat komma hvarken till syd- eller
nordpolen.
Äfven en del ”vetenskapsmän” drömma om ett
”öppet haf” vid nordpolen, och kunde man blott komma
öfver den förfärliga isregionen, så skulle det sedan
gå som en dans att segla i det der hafvet. Hvilken
obegriplig enfald! Ju längre man kommer in i
köldens och den långa vinternattens rike desto mildare
klimat — ja, till och med så mildt att hafvet går
öppet! Nej, herrar ”vetenskapsmän”, enfaldiga äro vi,
men icke går det an slå i oss hvilka dalkarlar som
helst. Den eviga isen sträcker sig nog från alla håll
ända till polen, och tillräckligt tjock torde den äfven
vara för att ej gifva med sig för solen, hvilken vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:37:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/widarlitt/0017.html
