Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den nye läraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man var nu framme på gården. Den resande
hoppade af kärran och gick in. Efter att hafva letat
sig fram under en trappa med fara att stöta hål i
hufvudet kom han in i ett rum, som han antog vara
pastorsexpeditionen. Ingen fans der, hvadan han slog
sig ned att vänta.
Om en stund inträdde ock mannen i pelsen. Han
lade af denna med mera och kastade sig derefter
raklång på en soffa med benen i vädret.
— Det var mig då en best till rättare att vara
ogenerad, tänkte skolläraren samt tog för öfrigt föga
notis om honom.
— Herrn ursäktar väl, att . . . att jag byter om
strumpor, sade den förmente rättaren. För min
ryggåkomma måste jag regelbundet göra detta hvarannan
timme.
Skolläraren nickade likgiltigt bifall samt började
för öfrigt finna det otrefligt. Den alltjemt på rygg
liggande mannen började spörja om resan, o. s. v.
I dörren visade sig ett fruntimmer, sägande: —
Har Kaifas tid komma ut ett ögonblick!
Nu gick ett ljus upp för skolläraren. Den han
tagit för gårdsrättaren var ju ingen annan än
kyrkoherden — Per Larsson Kaifas — sjelf.
Profvet skulle afläggas i ett slags mangelbod, som
tillika begagnades som sockenstuga, straxt vid
prostgården och hvarest 6 eller 7 af socknens barn voro
inkallade för att tjenstgöra såsom medier vid
förrättningen. Rummet var för öfrigt fyldt af bönder med
något synnerligen groft och sjelfklokt i sitt utseende.
Herr Kaifas, som naturligtvis skulle vara
närvarande vid profvet, var rädd att förkyla sig och
klädde sig derföre särdeles väl. Han hade bonjour och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
