Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tronföljdens betryggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tronföljdens betryggande.
Det torde ej vara ett allt för öfverdrifvet
påstående, att mången regerande furstes förnämsta omsorg,
näst sin själs salighet och folkets väl, naturligtvis, är
den om tronföljdens betryggande. Att en sådan
”herrans smorde” såsom andra mennniskor gifter sig är
naturligt, att han vill njuta fadersglädjen är ej
heller att säga något om, men hvad gagn landet kan
hafva af dessa familjeförhållanden är svårt att
utfundera.
I forna tider, då tronpretendenter stodo som
hungriga vargar kring monarkens dödsläger, ej tvekande
att för sina syften sätta hela riket i brand, och den
djerfvaste slagskämpen vanligen hade bästa utsigten
att med eller mot folkets vilja intaga den ledigblifna
tronen, då var det fördelaktigt, om till
förekommande af sådant inbördes krig tronföljden var på förhand
betryggad.
Nyare tidens historia visar inga dylika vådor.
Drottning Kristina tänkte föga på tronföljden, Karl
XII ännu mindre, men icke led landet någon skada
af inbördes krig vid dessas bortgång.
Vår utmärkte konung Karl XIII — och utmärkt
måtta han väl varit, alldenstund man på en af
Stockholms förnämsta platser uppsatt hans bildstod,
omgifven af en hedersvakt af lejon — han tänkte
visserligen på tronföljden genom att upptaga såsom
adoptivson marskalk Bernadotte, men detta skedde först
sedan denne af riksdagen valts till Sveriges kronprins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:37:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/widarlitt/0087.html
