Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föräldrahemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guldstickade skärpet, blifvet en bindel, och lät föra honom
till dop.1
Min far bar namnet Jonas efter en farbror, som ännu
lekte i sin moders knä, då man hemkom från kyrkan 1700
och meddelade, att alla grannar förklarat Sverige krig.
Modern jollrade dock: »Det må gå huru som hälst, så
slipper min lille Jonas att gå ut i det kriget.» Men han
måste gå, innan det slöt, och han blef fången vid Wismar,
sedan han utgått i Stenbockska gedepogsarmén. Hemkom
rödklädd omkring 1736 och blef gift med Kerstin i Tubbamåla.
Gustaf III hade ej blifvit ett kärt minne i slägten.
Under de hårda åren på 1780-talet kommo hungriga skaror
och begärde af min farfar, Jon i Tubbamåla, lof att samla
bokbark i hans bokhult. Han begärde utstämpling, men
kronans stämpel hölls i en hand, som ej gärna rörde sig
utan extra betalning. Farfar gittade ej se de hungriges
lidande, utan sade: afbarken; jag svarar för följderna. De
afbarkade, kokade sig gröt och åto. Så blef farfar
pliktfälld. Han tog sin 17-årige son, min far, med sig att
öppna grindarna och for till landshöfdingen att berätta
förloppet. Då såg min far på Helgevarma kronobrännerier
bränvinsinspektorens svin stå i sädesdrank med fotterna,
lika feta som bokgrötsätarna voro magra. Och
landshöfdingen förklarade, att ingen nåd kunde fås. Farfars
hemman hade nära måst säljas. Det minnet gjorde ej kungen
kär; andra dylika att förtiga.
Min far hade ett ovanligt god t hufvud och var
synnerligen händig. I hans väl försedda hus fanns blott en
gammal kista, som han ej gjort med egna händer. Och
husen hade han själf byggt med en drängs och två torpares
hjälp. Många slöjder idkade han själf. Han barkade lädret
1 Då början af \V:s berättelser för sina barn såsom rätt
vidlyftigt afhandlande Spånhultssläkten och dess anförvanter inom andra
Värendssläkter, icke lämpat sig för införande här, har den ersatts
med början af W:s själfbiografi i Svenskt Biogr. Lexikon, till hvilken
må fogas följande slägttafla, utvisande (sid. 6)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
