Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föräldrahemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugan, där baraen om sommaren strödde blomster på
golfvet, hvarefter allt måste blifva stilla. Då lästes
evangeli-bokens lektier för följande dagen, hvarefter aftonbön
förrättades, som slöts med en skön psalmsång af min mor,
hvari alla instämde. Ingendera hördes någonsin svärja.
Mor missbrukade aldrig Guds namn och sade vördsamt: I
skullen intet säga så, när far gjorde det. — Hon, såsom 15
år yngre, sade aldrig du till sin man. — Funnos kort å
hyllan i drängens vrå, så kastades de på elden af mor, och
far biföll. Ej gärna såg mor en dans, ej ens af barn, och
ungdom kom därför ej dit till lek. Om de blott voro
hemma till kvällsvarden, låtsade far sig ej veta om, att
barnen och tjänarna dansade hos grannen, och om mor
klagade däröfver, svarade han blott undfallande. Han var
ytterst mån att ej göra henne emot, och hon var mycket
angelägen att ej göra honom ledsen, fast hon i sin
öfver-drifna känslighet ofta så gjorde.
Jag har velat teckna er farfar och farmor med dessa
få drag. Ännu som 83-årig är farfar samme ovanligt
älskvärde, glade och snillrike gubbe med fromheten i hjärtat,
fastän man på hans läppar och i hans blickar ser löjet.
Min äldste bror har yttrat, att han ej sett någon
fullkomligare människa. Sedan något mera än 20 år tillbaka har
märkts af mycket, att Guds ord gjort ett djupare intryck
än förr på hans hjärta. Från samma tid har ock min mors
andliga insikt visat sig klarare, utan att hon dock påverkats
af de väckelser, hvilka då förekommo i Småland med
särskild riktning mot vissa yttre ting, såsom klädedräktens
form och färg m. m. Endast hennes varma gudsfruktan
räddade henne från förtviflan, när hennes yngste son,
Ingemar, drunknade. Hon hade under jultiden 1835 skickat
honom, snart nittonårig, att besöka en sin syster; under
hans väg öfver en frusen sjö brast isen; hon väcktes en
natt för att se honom inburen död. Pröfningen var svår.
Efter den dagen grät hon nästan jämt; men sorgen mildrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
