- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
14

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - Före skoltiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kista eller annat förvaringsställe och har i all sin tid blott
med ett trädvred låst sin husdörr. Gingo alla bort, så
lades nyckeln under gårdsstenen. Och han har aldrig mistat
något. Det talar för hans tid och omgifning. Vid
män-niskoskallandet kunde han ej förmås till något annat
säker-hetssteg, än att en rödjeknif lades under sängen. Detta
hans lugn utvecklade mod och lugn hos mig, oaktadt
andras häpnad och vekare mod värmde min känsla.

Emellertid blef det två stora rörelsemedél, som förde
mig ur barndomens sorglöshet till medvetande af min dubbla
ställning både som kristen och svensk; och tidigt hade
något, som kallas svärmeri, i bägge hänseendena kunnat
anmärkas, utan att så vara för en psykolog. 1809 den 24
Nov. eller Kristogoni dag erfor jag något förut oförnummet.
Jag gick utan vidare tanke och sopade den stora stugans
golf, då en så stark rörelse öfverväldigade mig, att jag
måste springa in i kammaren därjämte, där jag stängde
dörren om mig och föll på knä, hvarefter en besynnerlig
gåfva att tala ut i bönen till Gud mina hjärtans tankar
blef mig gifven. Jag bad i synnerhet om förlåtelse för
mina synder, därvid jag i barnslighet trodde mig kunna
lofva Gud att aldrig mera bli stucken, hvilket fel samvetet
mest förebrådde mig. Då blott mor och jag någon söndag
voro hemma, förmådde hon mig någon gång att predika
för sig, ehuru det troligen var först 1810 eller 1811.

1809 den 6 dec. fick jag börja skrifva hos
nämndeman Jon Johansson, gift med min mors kusin. Han var
kusin med prosten P. N. Wieslander, professor El. Fries
svärfar. Så snart jag lärt sammanhängande skrifva,
författade jag psalmer efter melodierna af Min själ och sinne &,
och Af himmels höjd oss <5% som blefvo mor kära och
därför blefvo många och långa. En hade begynnelsebokstäfver
i verserna efter mitt namn: Peter Jonasson, således 13 verser.
Den var skrifven före Mars 1811, då den visades för pastor
Malmberg.

Min morfader var mig mycket kär i åminnelse. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free