Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - Före skoltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och i mars 1811 kom jag till Espemoen, en liten oas i
en furuskog med vackra trädgårdar och lusthus och en
lekiustig barnskara.
Det är nu tid att skildra bägge prästhusen.
Kyrkoherden, fil. kand. Er. P. Hyltenius var en i
största fattigdom uppfödd komministerson från Gnosjö, hvars
mor efter nådeårets slut inflyttat i en koja och som sedan
gick ur modrens koja med så många brödkakor som en
10-årig gosse orkade bära, till Wexiö skola, där han svalt
likasom vid Lunds akademi till den grad, att hans natur
vant sig vid att lefva af mindre, än stundom det minsta
barn förtär. Men han lefde till 82 års ålder, alltid frisk,
alltid verksam, ett lefvande bevis på måttlighetens och
nykterhetens goda följder. Han var en kraftfull ämbetsman
och tystade en hel stormande sockenstämma, blott man
märkte, att hans blick eldades och hans stämma höjdes.
Han var bildad i Secrete-Utskottens tider och så ytterst
hemligt höll han sitt pastorsarkiv, att hans måg och
efterträdare aldrig sett i en husförhörslängd eller protokollsbok
förrän den veckan, då den gamle dog. Jämt satt han vid
sitt arbetsbord och noggrannare kan väl ej ett
pastorsämbete skötas, än det sköttes af honom. Han
extempo-rerade sina predikningar och antecknade blott till kapitel
och vers de bibelspråk, han ville anföra, uppläsande dem
sedan noggrannt ur minnet. Minst x/3 af predikan bestod
af bibelspråk och deras citation. Då han lämnat
predikantens eller ämbetsmannens förrättning och aftagit den stora
ioo-lockiga peruken och den stora kaftanen med
benknapparna, så hade han ock lämnat den förnäma hållningen
och var glad och vänlig, kvickt skämtsam men med
bevarad värdighet. Hans hustru »Lena Cajsa», biskop
Heur-lins faster, var ett ideal af en god människa. Alla tyckte
vi, att hon var mera ett legendens helgon, än en nutidens
person. Och likväl var hon helgon efter aposteln Petri
lära om »den fördolda människan i hjärtat utan vank med
saktmodig och stilla ande». Lätt uppblossade den liflige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
