- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
22

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - I skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

släktnamn och återupptogs. Hvad säger gubben? frågade
Lundelius, då Malmberg gjorde ett annat förslag; och då min
far upprepat att han tyckte såsom rektorn, skref rektorn
mitt namn i boken. Det var den 5 Sept. 1811.

Pastorn och far reste och den 11-årige var allena, yf2
mil från sitt hem; här igenkände han blott en, — kometen,
som visade sig det året. Men där låg en ljuf tröst i den
bekantskapen. Då aftonen ingått, gick jag ofta att spatsera
till S:t Sigfrids källa och såg då uppåt mot min gamle vän
kometen. Allt annat var nytt, men himmelen såg lika ut
öfver staden som öfver min faders hus. Kom så tåren i
ögat; och då knäpptes lätt händerna samman och själen
flög vida öfver kometen, och jag bad för mina kära
hemmavarande, hvilka säkert också bådo för mig.

Jag flyttades i hvarje »flyttning» och genomgick Växiös

9 klasser på 9 år. Blott en enda gång fick jag min läxa om
igen under den tiden och det var första terminen, 10-de
budet i den då ankomna Lindblomska katekesen, en dag
då där varit bud från hemmet. Lärarne voro mig alla
be-vågna och kamraternas tillgifvenhet hade jag obruten ända
till 1819, då min egen ändring i religiöst hänseende vann
mig ifriga vänner eller ifri ga fiender; men det lade sig
snart, så att jag äfven tåldes af dem, som ej sympatiserade
med mig. Först vid akademien, där jag oförskräckt
klandrade rummellifvet, fick jag ett förbund af fiender — något,
som sedan lika litet kunnat dö som — »kungen i England».

Växiö skola var ännu i den tukt, den fått under biskop
Wallqvist. Lundelius var ej lärd, men ett mönster för
rektorer. Han hade en respekt med sig, som en kung i sitt
hof och ej som en profoss i en arrest. Z. Lemchen var
»kollega», d. v. s. lärare i den klass där jag var intagen:
en spenslig och ytterst nervsvag ung man, som lätt vredgades
och då slogs som en berserk. Jag ansåg för stor ära att aldrig
ha retat honom eller fått af honom en bestraffande blick. En
gång räddade jag med ett lyckligt infall min sidokamrat
Josua Berglund från ettslag. Hvad hette staden? tillfråga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free