- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
26

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - I skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. M. Fries, J. Forsander, J. Karlsson, sedan fältprost,
allesamman lifvade af vetenskapliga intressen. Här lade
jag till mitt botaniska studium också ett antikvariskt. Att
gå 3—4 mil för att afrita en i Bautil ej upptagen, eller
till och med en där upptagen runsten och finna en blomma,
hvarvid stod rar i Liljeblads eller Hoffbergs flora, ansågs
för väl använd tid och möda. Som min principal pastor
Ekwurtzel gärna såg dessa mina sträfvanden, blef jag en
väldig ströfvare i Östbo, omkring Näsbyholm, Vernamo,
Ed, Hörle, Fryeled och Hagshult. Jag började äfven samla
och uppstoppa kvadrupeder af mindre volumer och
afteck-nade stensättningar med mycken lust. Kring Växiö mätte
jag efter egen invention, i följd af triangelsidors
beräkningar, höjden af slottsruiner och lyckades lifva flera bland
ungdomen att följa mig på mina excursioner. Bland dessa
blef blott d:r Ljungstedt, sedan Alex. Lindbloms lärare,
naturforskare på allvar. Adolf Schrewelius, af hvilken jag
hoppades mest, dog ännu en yngling. Då min gamle lärare
Ezander märkte, att många följde mig på mina
utvandringar, kom han med hela sin klass, då varande
»räkneklas-sen» och jag lärde flera att examinera fanerogamer, men
han befallde alla att till examen ha herbarier att framvisa.
De inbundo böcker in 4:0, klistrade blomster och frågade
namn, stående alla, då biskopen baron Ludv. Mörner
inkom i examen, med sina herbarier i hand. Han besåg dem
välvilligt. Hvarken han eller magistern eller gossarna torde
dock känt en enda blommas namn, då den sågs på fältet,
utom Jonas Lindqvist, som vid det notvarpet vanns och
sedan gick ej ringa framåt. Han blef underlärare vid
Sjö-grenska fattigskolan, sedan landtmätare och sist
possessionat. 1816 uppflyttades jag i rektorsringen, näst Notarius
Scholse, min vän Ljungstedt, den ende, som »flyttades förbi»
mig under studie-tiden. Men han hade sångröst och skulle
upptaga psalmerna.

Jag fick nu en »kondition» i min hemort hos
fanjunkaren Sandvall på Hullviksberg vid Åsnen midt ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free