- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
34

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yngre sonen, som dock hann glömma detsamma, innan jag
hunnit lära det tillräckligt. Ossians sånger läste jag
med särdeles nöje, men de gåfvo mig smak för
upphöjning i stil utan hänseende till tankarna, och skulle skadat
mig mera, om ej d:r Collin satt mig i handen sina mönster
ur franska skolan. Genom min förkärlek för Homerus, som
jag nu läste i Voss’ öfversättning, och Virgilius, som jag
lärde mig med Adlerbeth vid sidan, då hjälp behöfdes,
var det dock, som jag ej kunde tagas till fånga af
Phos-phoros och Poetisk kalender, ehuru de voro mig kära,
ej ens af Iduna, hvilken dock var mig kärast, så att Geijer
och Tegnér voro för mig de största svenska skalderna,
medan ännu »gammalt förståndigt folk» fruktade för dem,
att de skulle »förvilla folket». Genom Tegnérs jubeltal
1817 fick jag »min plats i striden» bestämd; den stadgades
genom hans epilog 1820. Jag ville som Tegnér hvarken fransk
eller tysk, hvarken klassisk eller romantisk bildning, utan
en vid bägges ledning bildad, men ur skandinavisk stam
framgången, nationell poesi, hvars förklang jag fann i
Gei-jers och Tegnérs sånger. Atterbom blef mig först rätt kär
genom sitt försoningsförslag 1820. Och Franzén förblef
mig lika stor, både då jag ensamt kände den gamla och då
jag lärt känna den nya skolan. Jag läste sedan all
vitterhet, jag kunde komma öfver och började anse för en stor
skam, om jag hörde omtalas något poem, som jag ej läst
i original eller öfversättning; började ock skrifva verser,
som vunno bifall af de konstdomare, under hvilkas ögon
de föllo, såsom d:r Collins, lektor Christopher Heurlins, för
hvilken jag skref svenska krior, d:r A. Hagelbergs m. fl.

Ett afbrott skedde i mina vittra studier, hvilket dock
blott sedan gaf dem ett djupare innehåll. I vår tid skulle
man sagt, att jag blef »läsare» om våren 1819. Denna
vändningspunkt i mitt lif bör jag utförligare belysa för
mina barn, emedan den på min lefnad haft större inflytelse
än alla andra händelser i mitt lif.

Min uppfostran i barndomen är redan skildrad, hvaraf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free